Alte Kirche Klotzsche, Kyrkobyggnad i Klotzsche, Dresden, Tyskland

Alte Kirche Klotzsche är en putsad kyrka av råsten, uppförd 1810–1811 under ledning av timmermannen Georg Samuel Höring, med brant sadeltak och en fyrkantig takryttare krönt av kupol, kula och kors. Den plattäckta nyklassiska salen har tre stickbågiga fönster per långsida, tvåvåningsgallerier på tre sidor och ett vitguldfärgat predikstolsaltare i trä från byggnadstiden.

Byggnaden uppstod under en period då Sachsen genomgick religiös omvandling och arkitekturen omfamnade nyklassiska former. Dess konstruktion speglar utvecklingen av protestantisk kyrkodesign under 1800-talet.

De tre skadade träfigurerna i nischen på norra väggen, daterade till omkring 1500, överlevde branden 1802 som förstörde den tidigare kyrkan och dess flygelaltare. Två är manliga, troligen biskopar, och kvinnofiguren kan vara sankta Rosalia; alla är drygt 90 cm höga med avslagna armar och delvis ben. I vapenhuset minner ett metallkors av Berlinsmederna Fritz och Achim Kühn om de båda världskrigens offer.

Platsen ligger vid Altklotzsche 63a och kan ses utifrån eller besökas inuti beroende på öppettider. Gudstjänstutrymmet rymmer cirka 300 personer över bottenvåningen och galleriutrymmena.

De tre träfigurerna i skåpet på norra väggen, daterade till omkring 1500, överlevde branden 1802 som förstörde den tidigare kyrkan. De är skadade, med avbrutna armar och delvis ben, och förvarades länge på sakristians golv. Cornelius Gurlitt ansåg att de två manliga figurerna föreställde biskopar och den kvinnliga möjligen sankta Rosalia.