Taihe City Ruins, Arkeologisk plats i Dali, Kina

Taihe stad är en förfallen Nanzhao-huvudstad vid Foding-bergets västra fot, vars norra och södra murar av stampad jord löper österut mot Erhai-sjön. Södra muren finns kvar i 3 350 m och norra i 3 225 m, upp till cirka 3 m höga; västra och östra muren saknas och inga byggnader återstår ovan jord.

Staden grundades under Nan Zhao-riket och förblev ett viktigt centrum i flera århundraden. På 1900-talet fick platsen status som nationellt skyddat historiskt och kulturellt monument.

Namnet Taihe kommer av att staden byggdes på en stor bergssluttning. Platsen är också fyndplatsen för Nanzhao Dehua-stelen, vars text skildrar föreningen av de sex Zhao, Tangs tre fälttåg mot Nanzhao och underkastelsen under Tubo. Stelen återupptäcktes 1788 av epigrafen Wang Chang, och 1798 byggdes en skyddande paviljong.

Platsen ligger väster om byn Taihe i Qiliqiao socken, vid foten av Heding-toppen; de norra och södra murarna av stampad jord löper österut till Erhai-sjön. Innanför murarna finns inga byggnader kvar, bara keramikskärvor och tegel med inskrifter, så stadiga skor behövs. Nanzhao Dehua-stelen står i sydvästra delen av byn Taihe, skyddad av ett paviljong byggt 1798.

Nanzhao Dehua-stelen, 3,02 m hög och 2,2 m bred, restes 766 av kung Geluofeng. Dess inskription på 40 rader och över 3800 tecken skildrar Nanzhaos tidiga historia och förbindelserna med Tang och Tibet. Den återupptäcktes 1788 av epigrafen Wang Chang och skyddades 1798 av en paviljong.