Castillo de Montemolín, Medeltida slott i Montemolín, Spanien.

Castillo de Montemolín är en fästning av islamisk typ vars murring följer höjdkurvorna kring toppen, omkring 130 m lång och 50 m bred och oregelbunden. Murarna är av formgjuten stampad jord med prismatiska torn, delvis på stenfunda. På sydöstra sidan finns en barbakan framför huvudporten och två avfasade åttkantiga torn som flankerade en tegelbåge över tre meter tjock; inne står ännu sju massiva rundtorn samt tornen Miramontes och Homenaje.

Fästningen är av islamisk typ, troligen uppförd i slutet av 1100-talet, och de första uppgifterna är från 1246, då den intogs och överlämnades till Santiagoorden under mästaren Pelayo Pérez Correa för att befolka och försvara trakten. År 1608 avyttrade Filip III stad och fästning och gav genuesiska bankirer titeln markisatet Montemolín; staden köpte sin jurisdiktion 1779 och 1819 sålde Ferdinand VII den igen till sin bror Carlos.

Slottets namn kommer från kullen det kröner, och platsen var en gränsfästning mellan Andalusien och Extremadura. Efter den kristna erövringen 1248 överlämnades det till Santiagoorden, vars mästare Pelayo Pérez Correa ledde återbefolkningen av området. Ordens protokoll noterar att få underhållsarbeten hade utförts fram till 1550.

Fästningen ligger på en kulle ovanför Montemolín, i comarcan Tentudía nära Monesterio och Pallares. Den muromgärdade ytan bildar en oregelbunden rektangel på cirka 130 gånger 50 meter, anpassad efter höjdkurvorna. Huvudingången låg på sydöstra sidan, skyddad av en barbakan och två åttkantiga torn; kvar finns tornen Miramontes och Homenaje.

På sydöstra sidan finns rester av en barbakan som skyddade huvudporten, mellan två åttkantiga torn med en tegelbåge över tre meter tjock. Modellen kommer från romerska och bysantinska byggnader som almohaderna övertog.