Duana de Barcelona, Neoklassisk palats i Barcelona, Spanien

Duana de Barcelona är en fristående nyklassisk byggnad på Pla de Palau, uppförd 1790–1792 under Juan Miguel de Roncali. Den rektangulära planen mäter 85 gånger 52 varas kring en stor pelargångsförsedd innergård. Den putsade fasaden har en toskansk bottenvåning och en dorisk övervåning, med tre dörrar flankerade av parade toskanska kolonner på svart marmorsockel; den mittersta bågen bär en reliefmask med en ring i munnen.

Byggdes 1790–1792 under Juan Miguel de Roncali, finansminister under Karl IV, och ersatte ett tidigare tullhus som förstördes i en brand 1777. År 1802 inhyste en del av byggnaden kungaparet från Etrurien under deras besök, förbundet med kungliga slottet via en tillfällig träbro. Det blev säte för civilregeringen 1902 och har varit stängt sedan 2008.

Fasaden bär inskriften "Reinando el señor don Carlos IV, año de 1790", men skulpturprogrammet kretsar kring hans föregångare Karl III. Salarna på första våningen har fresker med scener ur Spaniens historia, några av Pere Pau Montaña; vid en restaurering under guvernör Bonaventura Muñoz påträffades i guvernörens matsal, under tapeterna, målningar med Don Quijote-scener som också tillskrivs Montaña.

Byggnaden ligger nära vattnet och är lätt att nå till fots från stadens centrum. Bäst att besöka i dagsljus för att fullt ut uppskatta de arkitektoniska detaljerna och skulpturarbetet på fasaden.

Vid byggnaden står två smidesjärnlyktor som Antoni Gaudí ritade 1889. De är en förenklad version av hans lyktor från 1878 på Plaça Reial, med bara tre armar och en avslutning formad som en omvänd krona med två ormhuvuden. Två andra vid sjöfartshögskolan har försvunnit.