Sant Vicenç de Besalú, Kyrka i Besalú, Spanien.

Sant Vicenç de Besalú är en treskeppig kyrka med tvärskepp och tre halvcirkelformade absider: mittskeppet täcks av ett spetsigt tunnvalv, sidoskeppen av kvartscirkelvalv på stora fyrkantiga pelare. I södra muren öppnar sig en senromansk portal med skulpterade kapitäl och arkivolter; västfasaden har en enklare, redan gotisk portal med ett spetsbågigt fönster ovanför. Till höger står ett klocktorn från 1600-talet med åttkantig överdel.

Sant Vicenç finns dokumenterad 977, då greve Miró Bonfill överlät den till kyrkan Santa Maria; ursprungligen var den Besalús sockenkyrka. Nuvarande byggnad är troligen den tredje eller fjärde ombyggnaden, från 1100- till 1200-talet, med vissa gotiska inslag. Ett pastoralbesök 1420 noterade nio altaren. Under gotiken tillkom ett kapell på norra sidan, och Dolors-kapellet, uppfört i början av 1700-talet, revs på 1960-talet.

Sant Vicenç var ursprungligen Besalús församlingskyrka, en roll den nu delar med kyrkan i det forna klostret Sant Pere. Ett pastoralbesök 1420 noterar nio altaren i interiöret. Under gotiken tillkom ett kapell på norra sidan, och i början av 1700-talet byggdes Dolors-kapellet i väster, som revs på 1960-talet.

Kyrkan står fritt från andra byggnader och öppnar sig mot ett litet torg som nås via gränderna i Besalús gamla centrum. Ingången ligger i södra muren med den senromanska portalen och dess skulpterade kapitäl och arkivolter; västfasaden har en enklare gotisk portal. Restaureringen på 1960-talet tog bort 1700-talskapellet Dolors, så den treskeppiga planen åter går att läsa.

Klocktornet vid västra fasaden är troligen från 1600-talet: dess övre våning har oktogonal plan med rundbågiga öppningar på fyra sidor. Dolores-kapellet, som byggdes till i norr i början av 1700-talet, revs på 1960-talet vid en restaurering som gav byggnaden tillbaka den enkelhet den förlorat efter branden 1936.