Monastery of San Isidro de Loriana, Gotiskt kloster i Mérida, Spanien

Klostret San Isidro de Loriana är ett förfallet franciskanerkomplex från 1500-talet i kommunen Mérida, Badajoz. Murarna är nästan helt byggda av lokala skifferplattor, med granitblock i hörnen och tegel i bågarna. En liten korsgång på 5 x 5 meter, bildad av tolv granitkolonner i toskansk ordning drygt två meter höga, bär åtta rundbågar.

Grundat 1551 av Fray Alonso del Manzanete flyttade klostret till högre mark 1605. Flytten åtgärdade ständiga fuktskador orsakade av dess ursprungliga läge nära floden.

Klostret har sitt namn efter bäcken Loriana, Lourianilla eller Lorianilla, ett biflöde till Alcazaba. Dess bröder betjänade byarna omkring: dokument från Montijo, Lobón, La Roca de la Sierra och Puebla de Obando nämner dem vid lokala fester och predikningar. År 1729 grundade den femte greven av Montijo, Cristóbal Portocarrero y Villalpando, på begäran av franciskanerna i Loriana klosterhärbärget San Antonio i Montijo, som användes som sjukstuga och reträtt för deras sjuka.

Klostret ligger på privat mark med begränsad tillgång, så besök måste avtalas med ägaren; det är inte ett öppet monument. Anläggningen ligger på Loriana-ängen vid Sierra de San Pedro, närmare La Roca de la Sierra och Puebla de Obando än Mérida. Ruinen är svårt skadad och riskerar att rasa, så håll avstånd.

Korsgången är en gård på 5 gånger 5 meter, omgiven av tolv granitkolonner i toskansk ordning drygt två meter höga som bär åtta rundbågar. Den lokala skiffern, lagd nästan enbart i flata hällar med granitblock i hörnen, ger murarna sitt ovanliga utseende. Den 12 november 2013 förklarades klostret som Bien de Interés Cultural.