Monasterio de Nuestra Señora de la Gloria, Cistercienskloster i Casbas de Huesca, Hoya de Huesca, Spanien

Monasterio de Nuestra Señora de la Gloria är ett cistercienskt nunnekloster grundat 1173 i Casbas de Huesca. Den senromanska kyrkan, invigd 1208, har latinskt korsplan, tunnvälvt långhus, tre halvrunda absider och en åttkantig kupol över korsmitten. Sydportalen (ca 1200) har ett tympanon med krismon och elva arkivolver; korsgången från 1300–1400-talet har spetsbågar.

Klostret grundades 1173 av grevinnan Oria av Pallars med stöd från sin make Arnau Mir och biskop Esteve av Sant Martí. Det förblev ett aktivt religiöst centrum i över 800 år och upplevde endast två kortare stängningar under revolutionen 1868 och kriget 1936.

Klostret grundades 1173 av grevinnan Oria de Pallars, och den första abbedissan Isabel ledde 30 adliga kvinnor fram till 1182. Abbedissan Ana Francisca Abarca de Bolea (1672-1676) skrev på aragonska herdradramat Vigilia y octava de San Juan. Från 1178 hade abbedissan civil och straffrättslig jurisdiktion över klostrets marker.

Klostret ligger i Casbas de Huesca i Hoya de Huesca i Aragonien. Sydportalen med krismon-tympanon och elva arkivolver är utgångspunkten; bakom den följer korsgången, kapitelsalen och 10 000 kvadratmeter bebyggelse. År 2004 övergick anläggningen i privata händer, så kontrollera tillträdet till interiören före resan.

Kapitelhuset rymmer två alabastergravstenar från 1300-talet över abbedissor, inte munkar, infällda i golvet. Klostret var ett cisterciensernunnekloster sedan 1173, och abbedissorna hade civil och straffrättslig jurisdiktion över de beroende byarna från 1178.