Mesón de la Dolores, Restaurang och vandrarhem i Calatayud, Spanien

Mesón de la Dolores är en restaurang och ett trestjärnigt vandrarhem i Calatayud, inrymt i en byggnad från slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet, en gång palatset till markisen av Ayerbe. Det renoverades i slutet av 1900-talet av arkitekten José María Valero Suárez och behöll den stenlagda gården med sin brunn, de fyrkantiga gallerierna, träbalkarna och arkadgalleriet på fasaden.

Den ursprungliga byggnaden har daterats till slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet och var en gång palats för Pedro Ignacio Jordán de Urriés y Palafox, markis av Ayerbe. På 1960-talet fanns ett förslag att göra den till ett nationellt parador, som aldrig genomfördes. I slutet av 1900-talet köpte Calatayuds kommun byggnaden och lät arkitekten José María Valero Suárez restaurera den till ett trestjärnigt hostal.

Namnet kommer från Dolores Peinador Narvión, kvinnan från Calatayud som José Feliú y Codinas drama från 1893 och Tomás Bretóns opera från 1895 kretsar kring. En blind sångare kallad 'Pascualón' anges som upphovsman eller framförare av den äldre anonyma coplan, som uppstod i Calatayud i mitten av 1800-talet och sägs ha fått henne att flytta till Madrid.

Byggnaden ligger vid plaza de los Mesones, intill travesía de los Mesones, i Calatayuds gamla stad. Renoveringen i slutet av 1900-talet enligt arkitekten José María Valero Suárez ritningar bevarade den stenlagda gården med brunnen, de fyrkantiga gallerierna och arkadgalleriet på fasaden. Kaféet ligger i det forna cebadero, och i den ursprungliga vinkällaren inrättades ett historiskt-etnologiskt museum.

Byggnaden kallades tidigare Posada de San Antón och Mesón de la Gaspara innan namnet Dolores fick fäste. På 1960-talet övervägdes en ombyggnad till nationell parador som aldrig genomfördes; senare köpte kommunen huset och lät restaurera det.