Aizkomendi, Megalitisk dolmen i Eguílaz, Álava, Spanien

Aizkomendi är en dolmen i Eguílaz, Álava, bildad av sex hällar som avgränsar en kammare på cirka 3 m längd, 1 m bredd och 3 m höjd. Den ligger i en stor delvis bevarad gravhög med en stencirkel och en öppning där gången fanns.

Aizkomendi upptäcktes 1832 och materialet tömdes till stor del kort därefter. E. Eguren gjorde en ny utgrävning 1925, och José Miguel de Barandiaran grävde ut platsen 1965 av oro för den planerade N-1-vägens inverkan; detta räknas som det första fallet av förebyggande arkeologi i Baskien. Gravarna i kammaren och gången dateras till kalkolitikum och bronsåldern, och senare under järnåldern lades kremeringar i högen.

Dolmenen har ingen specifik baskisk legend, vilket är ovanligt i regionen. I stället förekommer den i en romantisk berättelse av den alaviska författaren Ricardo Becerro de Bengoa, förlagd till en blodig konflikt mellan ”baskisk-iberer” och keltiska inkräktare som förenades till det keltiberiska folket och byggde dolmenen för sina döda.

Dolmen ligger vid den gamla färdvägen för boskap mellan bergsmassiven Entzia och Aizkorri, i byn Egílaz i Donemiliaga. Gravhögen är delvis bevarad: en stencirkel syns ännu och en öppning visar var den östra gången låg. Platsen nås till fots från omgivande fält.

Utgrävningen 1965 under José Miguel de Barandiaran gjordes för att bedöma den planerade N-1-vägens inverkan på monumentet och räknas som ett tidigt fall av förebyggande arkeologi i Baskien. Högen rymmer också en stencirkel och en öppning där gången en gång låg.