Sant Serni de Vilamantells, romansk eremitkyrka i Vilamantells, Guixers, Spanien

Sant Serni de Vilamantells är en romansk eremitkyrka från 1000- eller 1100-talet på 1 045 meters höjd på en liten platå vid östra änden av Creueta-åsen. Det enda rektangulära skeppet (5,60 gånger 11,50 m) avslutas med en halvcirkelformad absid som höjts till sadeltakets nivå; ovanför höjningen ligger den gamla taklistens trapetsformade, fasade stenar. Väggarna är murade i skikt av stenar som huggits med hammare, och västfasaden kröns av en klockgavel med två öppningar, varav den ena rymmer en klocka.

Dokumenterad 1064, då greve Ermengol III av Urgell överlät kyrkan till klostret Sant Llorenç. Den 16 september 1088 skänkte Ermengol IV den till Santa Maria de Solsona, och den 23 augusti 1203 återlämnade abboten i Sant Serni de Tavèrnoles den till munkarna i Sant Llorenç och deras prior Arnau Ramon. År 1297 blev den sockenkyrka i Vilamantells, en roll den behöll till 1593, då Sant Llorenç upphävdes och den införlivades i socknen Guixers.

Kyrkan kallas också Sant Sadurní del Grau, efter sankt Saturninus, och var sockenkyrka i Vilamantells från 1297 till 1593, då den övergick till socknen Guixers. På den muromgärdade kyrkogården framför fasaden är gravarna markerade med kors, och mellan kyrkdörren och järngrinden står ett stenkors på en klippa.

Byggnaden nås via en smal väg som övergår i en stig som tar ungefär en halv mile att gå. Den lokala prästen har nyckeln och håller fortfarande gudstjänster på denna tysta, avlägsna plats.

Kyrkan ligger på 1 045 meters höjd på en liten platå vid östra änden av Creueta-åsen, intill vägen till helgedomen i Lord. Den muromgärdade förgården är en begravningsplats med gravar markerade av kors, och mellan kyrkdörren och begravningsplatsens järngrind står ett stenkors huggit på en klippa.