Conjunto Dolménico de El Pozuelo, Dolmenkomplex i Zalamea la Real, Spanien

Dolmenkomplexet i El Pozuelo är en arkeologisk plats med elva gravar från kopparåldern i Zalamea la Real, Huelva. Gravarna är grupperade i fem enheter: A (Los Llanetes), B (La Veguilla), C (El Riscal), D (Los Rubios) och E (Martin Gil). Varje grav har en gång och en eller flera kammare byggda av resta skifferhällar; några kammare är korsformiga eller har centrala pelare, och de flesta täcks av ovala högar som kantas av stenringar eller torrmurar.

De elva dolmarna i El Pozuelo byggdes mellan 3000 och 2500 f.Kr. och är därmed den äldsta förhistoriska arkitekturen i provinsen Huelva och bland de äldsta vid Atlantkusten. Carlos Cerdán Márquez upptäckte nekropolen 1946 och grävde till stor del ut den; 2002 förklarades platsen som kulturarv.

De elva gravarna är grupperade i fem enheter (A till E), var och en med en eller flera dolmar, och användes för kollektiva begravningar. De döda lades i kammare av resta skifferplattor, med golv av packad jord på en skifferbädd. Gravfynden och deras fördelning tyder på en nekropol av spridda, enskilda grupper.

Tillträde till platsen sker via en gångstig som börjar vid kyrkogården och slingrar sig runt stadskärnan innan den når dolmenarna. Det är bäst att bära stadiga skor och förvänta sig ojämn mark och kuperad terräng längs vägen.

Dolmen 4 har en kammare som är 6,2 m lång och 2,9 m bred, för bred för att taket skulle vila på två punkter, så dess försvunna skifferplattor bars upp av fem mittpelare. Dolmen 3 bevarar tre förskjutna takplattor, dolmen 2 endast en på plats. Gravkamrarnas golv består av packad jord på ett lager av basaltisk skiffer.