Parc de Can Boixeres, Palats och park i L'Hospitalet de Llobregat, Spanien

Can Buxeres är en historisk egendom i L'Hospitalet de Llobregat som består av en sommarbostad, ett arrendatorhus och trädgårdar. Bostadshuset, en nyklassicistisk byggnad med en portik tillagd på 1920-talet, ligger intill ett tegeltorn i neomudéjarstil som uppfördes 1875 som vattenkvarn. Trädgårdarna rymmer ett runt modernistiskt tempel med mosaiikkupol buret av sex betongkolonner, och en ringmur av sten och tegel med en entréport från 1911 vid Carretera d'Esplugues.

Egondomen hette först Ca n'Alemany eller Casa Alta och ägdes av Josep d'Alemany i Salla, som 1741 fick titeln ciutadà honrat de Barcelona av Filip V. År 1875 lät Joaquima Casanovas bygga ett tegel torn i neomudéjarstil som användes som vattenkvarn. Lluís Buxeres i Abat köpte egendomen 1877 och anlitade 1901 arkitekten Antoni Serrallach för att göra om den till sommarbostad; Manuel Joaquim Raspall formgav trädgården från 1906, färdig 1911. Staden köpte egendomen 1968 för 32 miljoner pesetas och förklarade den som stadspark den 8 november 1972.

Egendomens namn kommer från familjen Buxeres, som ägde den från 1877; Lluís Buxeres i Abat köpte den och hans son Francesc grundade handelshuset Buxeres Germans i Font, som importerade kakao och kaffe från Fernando Poo (nu Bioko). Omkring 1905 hämtade familjen en pojke vid namn Amadeu från ön; han arbetade som tjänare och blev känd i L'Hospitalet för att göra ärenden och handla.

Egendomen köptes av kommunen 1968 och förklarades som stadspark den 8 november 1972. Trädgården är indelad i terrasser som skiljs åt av balustrader med vaser och bägare, så mellan nivåerna finns trappsteg. Den stora porten vid Carretera d'Esplugues, med årtalet 1911, har korintiska pilastrar; järnvägen går över muren som omger trädgården.

Trädgårdens modernista templet är en rund paviljong med kupol på trumma som bärs av sex betongkolonner och täcks av små glaserade keramikmosaikbitar. Beklädnaden utfördes av byggmästaren Gonçal Batlle i Monrós med hjälp av en murare vid namn Badosa. Ett smidesjärnstaket stänger in den och trappsteg leder upp.