Silla de Felipe II, bearbetad granithäll i San Lorenzo de El Escorial, Spanien

Silla de Felipe II är en samling terrasserade plattformar och säten som huggits direkt i en granithäll kallad Canto Gordo på Machota Altas norra sluttning vid foten av Las Machotas. Huvuddelen vetter mot norr och klostret El Escorial och rymmer tre stensäten åtskilda av två armstöd; de två övriga delarna är enbart plattformar som nås via trappor huggna i berget. Den ljusgrå graniten är grov och fläckig av lav.

Enligt traditionen följde Filip II bygget av El Escorial-klostret 1563–1584 från dessa granitplattformar och säten. År 1999 hävdade Alicia M. Canto vid Universidad Autónoma de Madrid att anläggningen i stället var ett förromerskt vettoniskt altare, möjligen för djuroffer; fyndet 2015 av en antropomorf figur och mindre altaren i närheten stödde teorin. En tredje hypotes daterar uthuggningen till 1800-talet som en historicistisk rekonstruktion.

Namnet kommer från en tradition, inte ett dokumenterat faktum: Filip II sägs ha följt klosterbygget (1563–1584) härifrån. Alicia M. Cantos hypotes från 1999 kopplar platsen till ett förromerskt vettoniskt altare; 2015 hittades en antropomorf figur och mindre altaren i närheten. Luis Álvarez Catalás målning från 1890 prydde hundrapesetasedlar 1925–1939.

Platsen är tillgänglig via en markerad vandringsled från parkeringen La Herrería, som ger en tydlig väg till platsen. Området är exponerat och utsatt för vindiga förhållanden, så bär väderanpassade kläder.

År 1890 målade Luis Álvarez Catalá La silla de Felipe II en El Escorial; verket gav honom första medaljen vid Premio Nacional de Bellas Artes och guld i Berlin 1891. Målningen prydde baksidan av spanska hundrapesetasedlar från juli 1925 till april 1939.