Sant Pere de Camprodon, Romersk kyrka i Camprodon, Spanien

Sant Pere de Camprodon är en romansk kyrka uppförd i mitten av 1100-talet och invigd 1169, det enda som återstår av ett benediktinkloster. Den har latinsk korsplan med fem kvadratiska absider, varav den största är lika bred som skeppet, och ett spetsigt tunnvalv förstärkt av gördelbågar. Över korsmitten bildar en åttkantig lanterna bas för ett tvåvånings klocktorn; portalen är dess enda skulpturala utsmyckning.

En kyrka helgad åt Sankt Petrus invigdes 904 av biskop Servus Dei i Girona. Omkring 950 grundade greve Guifré II av Besalú ett benediktinkloster där, som från 1078 till 1461 lydde under klostret Moissac, en filial till Cluny. Klosterlivet upphörde med upplösningen 1835, och de förfallna klosterbyggnaderna revs 1932.

Kyrkans interiör rymmer gravar av tidigare abbotar, medan stiftmuseet i Girona bevarar originalkapitäl från den gamla klostergången. Dessa lämningar speglar den kloster gemenskap som formade denna plats i århundraden.

Kyrkan ligger i centrala Camprodon i comarcan Ripollès. Endast kyrkan återstår; klosterbyggnaderna revs 1932 efter restaureringen 1928–1932 under ledning av Jeroni Martorell. Lägg märke till den restaurerade portalen med kolonner och kapitäl; kapitälen från korsgången förvaras nu i stiftsmuseet i Girona.

Kyrkan har fem kvadratiska absider, inte fyra: den största är lika bred som mittskeppet och två öppnar sig på var sida av transeptet. Korsgångens kapitäl som överlevde jordbävningen 1428 förvaras nu på stiftsmuseet i Girona.