Monasterio de San Julián y San Antonio, La Cabrera, Kloster i La Cabrera, Spanien

Monasterio de San Julián y San Antonio är ett kloster i granit med fem halvcirkelformade absider och tre korta skepp ordnade enligt romanska principer. Byggnaden har en noggrant planerad layout med flera altare placerade på olika höjder i interiören.

Grundningsåret är okänt; enligt traditionen grundades klostret av kung Alfonso VI på 1000-talet under fälttåget för att erövra Toledo, medan andra teorier daterar det till första hälften av 1100-talet eller tidigare. Det vigdes först åt sankt Julianus och sköttes av benediktinmunkar till 1300-talet, då det 1404 övergick till Pedro de Villacreces reformerade franciskaner och ställdes under sankt Antonius av Padua. År 1567 var franciskanen Diego de Landa, senare Yucatáns andre biskop, dess gardian. Munkarna fördrevs 1835 genom Desamortización de Mendizábal.

Klostret vigdes först åt sankt Julianus och sköttes av benediktinermunkar fram till 1300-talet. År 1404 övergick det till Pedro de Villacreces reformerade franciskaner och ställdes under sankt Antonius av Paduas beskydd. Munken Diego de Landa, senare Yucatáns andre biskop, var dess gardian 1567. Sedan 2004 främjar Idente-missionärerna kulturella och sociala aktiviteter där.

Klostret ligger på cirka 1 190 meters höjd nära toppen Cancho Gordo, vilket ger svalare temperaturer och varierande väderförhållanden. Dess avlägsna läge på en högplatå kräver stadiga skor och uthållighet för ett fullt besök.

Byggnaden har fem altare ordnade symmetriskt på olika nivåer, vilket antyder att flera mässor ägde rum samtidigt under tidigare århundraden. Denna ovanliga rumsliga ordning gör den till ett sällsynt exempel på medeltida liturgiska seder.