Poblado ibérico amurallado del Tos Pelat, Arkeologisk plats i Montcada, Spanien

Tos Pelat är en murförsedd iberisk oppidum på över två hektar vid gränsen mellan Bétera och Montcada, nära vägen till Torres Torres. Den nordvästra muren är över 120 m lång, varav cirka 32 m är utgrävd, med ett anslutande torn; muren är i genomsnitt 2,5 m hög och upp till 6 m bred vid nordöstra änden, byggd på en stensockel med lertegelsmurar. Två hus på över 100 m² vardera har dokumenterats.

Det iberiska oppidumet var bebott mellan 500-talet och mitten av 300-talet f.Kr. och tillhörde edetanistammen. Det övergavs till synes fredligt, eftersom inga spår av strider eller katastrofer har hittats. Namnet förekommer inte i någon antik källa, till skillnad från grannarna Edeta (Llíria) och Saguntum-Arse (Sagunt). Platsen nämndes första gången 1920 av Nicolau-Primitiu Gómez i Serrano; tidigare hade botanikern Cavanilles bara omnämnt 1600- och 1700-talens stenbrott i omgivningen.

Invånarna dekorerade sina väggar i blått, vitt och rött, vilket visar hur skickligt de prydde sina hem med mönster och design. Dessa målade ytor avslöjar att samhället värderade konstnärligt uttryck i vardagen.

Platsen ligger i partida Tos Pelat vid vägen från Torres Torres i Bétera, på gränsen mellan kommunerna Bétera och Montcada. De senaste kampanjerna för utgrävning, konsolidering och förmedling har finansierats av Montcadas kommun, under ledning av stadsarkeologen Josep Maria Burriel och Xelo Mata, lärare vid Universitat de València. Endast cirka 32 m av den nordvästra muren, med ett torn, är utgrävd; resten av sträckan på över 120 m ligger kvar i marken.

Arkeologer upptäckte två blyplåtar med sällsynt forntida skrift på iberiskt språk och skrift. Dessa metalltavlor är värdefulla fynd eftersom de ger direkta bevis på hur människor kommunicerade skriftligt på den tiden.