Herrängens gård, Gård i Herrängen, Stockholm, Sverige

Herrängens gård är en gård vid Segeltorpsvägen 49–51 i stadsdelen Herrängen, på Långsjöns norra sida. Anläggningen består av en huvudbyggnad och två flyglar; huvudbyggnaden fick en övervåning under senare delen av 1700-talet och innehåller kakelugnar från 1700-talet. Södra flygeln är ursprunglig, medan norra flygeln återuppfördes efter en brand på 1960-talet.

Gården har sitt ursprung i torpet Isberga under Långbro gård, omnämnt som Jsberga 1612 och Issbergatorppet 1687, något norr om dagens byggnader. År 1747 tvingades torparen bort när rådmannen Gustaf Johan Ruth tog över arrendet; han döpte om stället till Herrängen och lät bygga ny manbyggnad på ängen med det namnet, medan torpet revs. År 1788 köpte tullöverdirektör Mårten Tawelin lägenheten och avskilde den från Långbro; datumet 1788 på fasaden mot Långsjön påminner om det. Stockholms stad köpte återstoden av egendomen 1930 och själva gårdstomten 1948.

Fastigheten bär en blå märkning från Stockholms stadsmuseum, vilket erkänner dess exceptionella arkitektoniska och historiska betydelse för svenskt kulturarv. Denna beteckning återspeglar hur samhället värderar och underhåller denna plats.

Gården ligger vid Segeltorpsvägen 49-51 på Långsjöns norra sida i Herrängen, inte i Älvsjö. Fastigheten ägs och förvaltas av AB Stadsholmen, så byggnaderna ses utifrån; årtalet 1788 på fasaden mot sjön påminner om avsöndringen från Långbro gård.

Vid renoveringen 1958 påträffades dolda originaltapeter; mönstret nytrycktes under namnet Herrängstapeten och täcker nu stora salen i bottenvåningen. Huvudbyggnaden har även kvar kakelugnar från 1700-talet, och datumet 1788 på fasaden mot Långsjön påminner om när gården avskildes från Långbro gård.