Sparlösastenen, Runsten i Sparlösa, Sverige

Sparlösastenen, signum Vg 119, är en 1,77 meter hög granithäll med ristningar på alla fyra sidor, varav en sida enbart bär bilder. Där finns ett skepp med segel märkt med kors och två fåglar på rårna, en ryttare som jagar hjort med leopard och en uggelliknande fågel som strider mot en orm. Fotografiet visar ett sammanflätat djur i djupa inhuggna linjer, med stiliserat huvud och två runda ögon, omgivet av lodräta band med kantiga runtecken.

Stenen påträffades 1669 inmurad i södra korväggen på Sparlösas dåvarande kyrka. Vid en ombyggnad av koret 1685 klövs stenen och de två delarna murades in var för sig. Kyrkan revs 1848 och delarna murades då in i den nya kyrkan. De togs ut 1937, varvid ristningar upptäcktes på de dolda sidorna, och stenen sammanfogades och ställdes upp på kyrkogården.

Stenen visar namn som Eric och Alrik kopplade till Ynglingaätten, tillsammans med ristade bilder av skepp, byggnader och olika djur. Dessa figurer berättar historier om människorna och deras värld från den tiden.

Sedan 1982 står stenen i en skyddande träbyggnad alldeles intill Sparlösa kyrka på kyrkogården i Vara kommun. Där kan man studera de fyra ristade sidorna; de två halvorna togs ut ur kyrkomuren 1937 och fogades samman. Stenen är 1,77 meter hög, så ristningarna sitter i ögonhöjd.

Stenen bär frasen runaR ræginkundu, som kopplar till fornnordisk mytologi och betyder runor av gudomligt ursprung. Denna sällsynta inskription länkar runristarens hantverk med tidens andliga övertygelser.