Ile-Alatau National Park, Nationalpark i Almaty-regionen, Kazakstan

Ile-Alatau nationalpark omfattar 199 621 hektar på norra sluttningen av Trans-Ili Alatau i Tianshan, 120 km lång från floden Tjemolgan i väster till Turgen i öster och 30–35 km bred. Höjden sträcker sig från 600 till 4 540 m; högsta toppen är Pik Konstitutsii (4 540 m), följd av toppen 25 år av Kazakstan (4 494 m). Parken rymmer Dmitrijevglaciären (17 km²), moränsjöar som Stora Almatysjön (1 km², 39,3 m djup) på 2 500 m samt floderna Turgen, Issyk, Talgar, Kargaly och Aksai.

Parkens historia börjar 1931 med Almaty statliga reservat i Malaya Almatinkadalen, 15 000 hektar stort; 1935 utökades det till 40 000 hektar och senare till 856 700 hektar som Alma-Ata-reservatet, som omfattade hela Zailiysky Alatau-bergen. De kazakiska akademikerna Isa Baitulin, Boris Bykov och Jevgenij Gvozdev drev frågan om en nationalpark, och 1990 togs en förstudie fram. Ile-Alatau-parken inrättades genom regeringsbeslut den 22 februari 1996 på mark tillhörande skogsbruken Kaskelen, Prigorodny och Turgen.

Inom parken finns resterna av de forntida bosättningarna Talkhiz och Turgen, samt saka-gravhögar längs floden Esik. I Turgen-ravinen finns begravningsplatser från tidig järnålder. De mossa täckta Shynturgen-granarna och Butakov-vattenfallet är skyddade naturminnen; under granarnas mossa ligger på 30–40 cm djup ett 2–3 m tjockt permafrostlager.

Parken sträcker sig 120 km från floden Chemolgan i väster till floden Turgen i öster och är 30–35 km bred. Tillträde sker från orter som Tau-Samaly, där förvaltningen ligger. Huvudfloderna — Turgen, Issyk, Talgar, Bolshaya och Malaya Almatinka, Kargaly, Aksai och Kaskelen — för med sig smältvatten från moränsjöar som fylls i juni och minskar mot vintern. Bolshaya Almatinka-sjön ligger på 2 500 m, täcker 1 km² och är 39,3 m djup.

Parken rymmer lämningarna efter de antika bosättningarna Talkhiz och Turgen samt saka-gravhögar längs floden Esik. I Turgen-ravinen döljer Shynturgen-granen, ett mossa täckt reliktträd, under 30–40 cm mossa ett permafrostlager som är 2–3 m tjockt.