San Bortolo, Kyrkobyggnad i Vicenza, Italien.

San Bortolo, kyrkan och klostret San Bartolomeo, låg utanför Pusterla-porten i Vicenza; kvar finns bara korsgången, nu en del av stadens sjukhus. Kyrkan byggdes nästan helt om från mitten av 1400-talet, korsgången omdanades troligen av Lorenzo da Bologna och klocktornet höjdes omkring 1540 av Giovanni da Porlezza och Girolamo Pittoni från Pedemuro-verkstaden. Altarna bar en tavla av Cima da Conegliano från 1489, tre av Bartolomeo Montagna och Giovanni Buonconsiglios Nedtagning från 1495.

En liten kyrka helgad åt sankt Bartolomeus finns dokumenterad i början av 1200-talet; 1217 välsignade apostolisk administrator Nicolò Maltraversi dess grundsten utanför Vicenza. Reguljära kaniker från Sant'Agostino tog över på 1230-talet, och 1443 anförtrodde påve Eugenius IV klostret åt laterankanikerna, som byggde om kyrkan och korsgången. Korsgången finns kvar som en del av Vicenzas civila sjukhus.

Namnet San Bortolo kommer från sankt Bartolomeus, kyrkans skyddshelgon. Besökare kan fortfarande ana klostrets närvaro i de utrymmen som en gång hyste religiösa gemenskaper.

Kyrkan ligger centralt i Vicenza och är nåbar via stadens huvudvägar. Besökare bör i förväg kontrollera om byggnaden är öppen, eftersom tillträdet kan vara begränsat.

Byggnaden visar en sällsynt kombination av kyrko- och klosterarkitektur i en enda struktur, vilket återspeglar regionens religiösa livsstil. Denna dubbla funktion som plats för bön och lärande var typisk för Vicenza men är sällan sedd idag.