Saint Nicholas church, Gotisk församlingskyrka i Merano, Italien

Sankt Nikolaus kyrka är en sengotisk hallkyrka vid Pfarrplatz i Meranos gamla stad, med tre lika höga skepp åtskilda av runda pelare och ett polygonalt kor. Västfasaden har en triangulär gavel med småtorn, ett rosettfönster och en spetsbågig portal; söder om koret ligger ett 78 meter högt torn.

En kyrka på platsen nämns första gången omkring 1266, vigd åt sankt Nikolaus och åt Petrus Martyren, som helgonförklarats strax före. År 1302 främjade biskopen av Chur, Sigfrid, en utbyggnad; det gotiska koret invigdes 1367 och byggdes av stenhuggare från Rottweil. Stefan Tobler från Burghausen välvde skeppet efter 1438 och den färdiga kyrkan invigdes den 10 november 1465. Merano blev egen församling först 1657.

Interiören visar träskulpturer av helgon och historiska målningar som skildrar scener ur Jesu liv, vilket speglar lokal religiös hängivenhet genom århundraden. Dessa konstverk ger besökare en känsla av de andliga traditioner som formade samhället.

Huvudingången är den gotiska sydportalen mot arkaderna, inte västfasaden mot torget. I gången under tornet finns 1300-talsvalv och fresker av mästaren Wenceslas. Sedan början av 2026 är det 78 meter höga tornet helt inklätt i byggnadsställningar för sprickreparation, så urtavla och tornhuv är dolda.

Fram till 1848 omgav Meranos stadsbegravningsplats kyrkan; den flyttades då bakom Helighetskyrkan. På murarna finns omkring 80 gravstenar kvar, bland dem för skulptörfamiljerna Pendl och Wasmann. En tillhör Anna von Paravicini, som vid arton års ålder gifte sig med den åttiotvåårige Bernardin von Paravicini; han levde till 104 och de fick sju barn.