San Francesco da Paola, Kyrka i Genua, Italien

San Francesco da Paola är en kyrka i Genua, belägen på en kulle med utsikt över stadens hamn. Byggnaden har tre skepp, ett stort kloster med fresker och flera kapell som delar upp det inre rummet i olika områden.

Kyrkan uppfördes i slutet av 1400-talet på en tomt som adelsmannen Ludovico Centurione köpte 1487 för att där bygga ett kloster för minimiterna, orden som grundats av Franciskus av Paola; enligt traditionen utpekade helgonet själv kullen när han 1483 passerade Genua. På 1600-talet byggdes den helt om till sin nuvarande form på initiativ av Veronica Spinola, prinsessa av Molfetta. Klostret exproprierades av den savojiska regeringen på 1800-talet och återgick senare till orden; Pius XI upphöjde helgedomen till mindre basilika 1930, och efter svåra bombskador under andra världskriget slutfördes restaureringen först 1970.

Kyrkan kallas också ”sjömännens helgedom” eftersom den är vigd åt den helige Franciskus av Paola, sjöfararnas skyddshelgon. I det inglasade atriet kan besökare se många votivgåvor som sjömän offrat genom århundradena, en staty av helgonet och ett stort ankare som skänktes 2002 av Associazione nazionale marinai d'Italia. Varje kväll i skymningen ringer ”havsklockan”, som placerades i klocktornet 1930, långsamt till minne av sjömän som försvunnit till sjöss.

Helgedomen ligger på 132 meters höjd på en kulle i San Teodoro och nås med bil från via Bologna. Den traditionella vägen är den breda, tegeltäckta salita San Francesco da Paola från 1800-talet, kantad av korsvägsstationer; den ersatte en brantare och smalare gränd som delvis motsvarar dagens salita del Passero.

I atriet finns ett stort ankare som skänktes 2002 av Associazione Nazionale Marinai d'Italia, tillsammans med de många votivgåvor sjöfolk lämnat genom århundradena. På klocktornet placerades den 25 maj 1930 en "havsklocka" som varje kväll i skymningen ringer långsamt till minne av sjömän som försvunnit till sjöss.