Punta Venezia, Bergstopp i Kottiska alperna, Italien.

Pointe de Venise är en 3 095 m hög topp på norra kammen av Monviso-gruppen vid fransk-italienska gränsen, mellan Colle del Coulour del Porco i söder och Colle del Coulour Bianco i norr. Den östra, italienska sidan är en brant vertikal eller subvertikal vägg, medan den västra, franska sidan är en sluttning med nästan konstant lutning täckt av stenblock. Berget består av effusiva eruptiva bergarter som prasinit, amfibolit och eklogit.

Det finns inga säkra uppgifter om förstabestigningen, men toppen nåddes av de lantmätare som i mitten av 1800-talet gjorde kartan över Kungariket Sardinien. Namnet Punta Venezia gavs av professor Valbusa 1903. Routen Via dei Torrioni på sydostväggen öppnades av Ugo Griva och Eraldo Quero 1974, med första vinterbestigning av Eraldo Quero 1975.

Namnet Punta Venezia gavs berget av professor Valbusa 1903. Nära toppen, på 3 080 m, ligger en liten bivack inrymd i en gammal militärkonstruktion: en metallbyggnad med tunnvalvstak, två kojer med filtar, renoverad 1991 av CAI:s sektion i Cavour och utmärkt med en träplatta; den är alltid öppen.

Bästa sättet att nå toppen är via etablerade stigar som utgår från närliggande fjällstugor under sommarsäsongen. Besökare bör förbereda sig på brant terräng och skiftande väderförhållanden på denna höjd.

Strax under toppen, på 3 080 m vid en sadel, ligger Bivacco di Punta Venezia, en metallhydda med tunnvalvstak och träpanel invändigt, inredd i en gammal militärkonstruktion. Den har två britsar med filtar, renoverades 1991 av CAI:s Cavour-sektion och är alltid öppen; en träplatta på fasaden minner om arbetet.