San Francesco Convent, Franciskanerkloster i Fiesole, Italien

San Francesco-klostret är ett franciskanerkloster vid Via San Francesco i västra änden av Fiesoles historiska centrum. Kyrkan byggdes om i nygotisk stil av Giuseppe Castellucci 1905-1906 och har gavelfasad av stenblock, rosettfönster och en utskjutande portal med fresk av Franciskus. Innanför ryms ett enda skepp under spetsbågigt tunnvalv, indelat i fyra travéer med fyra sidaltaren; klostret till höger nås genom en freskmålad båge och omges av tre korsgångar.

Platsen ovanför Fiesoles etruskiska akropolis hade ett slott som förstördes av Florens 1125. Augustinernunnor byggde ett kloster från 1225 och lämnade det 1352. År 1399 kom franciskaner; med broder Giovanni da Stroncone och finansiering från Guido del Palagio grundade de klostret och ägde det fullt ut 1407. Bernardino av Siena var gardian 1418. Indraget 1810, återöppnat 1870.

Klosterkyrkan bevarar en fresk från 1400-talet med den helige Franciskus i lunetten över den utskjutande portalen och en terrakotta-Madonna med barn av Primo Aglietti från 1907 på den vänstra sidoportalen, modellerad efter Giovanni Pisano. Inne på altarna finns Cenni di Francescos Mystiska trolovning med sankta Katarina från sent 1300-tal och Piero di Cosimos Tvist om den obefläckade avlelsen, kallad Pala di Fiesole.

Klostret ligger vid västra änden av Fiesoles historiska centrum, på Via San Francesco, nära katedralen San Romolo och den tidigare kyrkan Sant'Alessandro. Klosterentrén vetter mot torget och nås genom en freskmålad båge; kyrkporten sitter i fasaden. Den största korsgången har en fyrsidig pelargång med kryssvalv.

Biblioteket har en sällsynt samling patristiska verk som lockar forskare från hela Italien som studerar tidiga kristna skrifter. Dessa texter är svåra att hitta någon annanstans, vilket gör klostret till en oväntad destination för teologisk forskning.