San Salvatore al Vescovo, Kyrkobyggnad i Florens, Italien

San Salvatore al Vescovo är en kyrka vid piazza dell'Olio, inklämd bakom ärkebiskopspalatset. Fasaden har en romansk nedre del med tre blindbågar på halvkolonner, inlagda med vit Carraramarmor och grön serpentin, under ett sicksackband av ljus och mörk sten; den putsade övre delen med det gallerförsedda rundfönstret är från omkring 1895. Interiören är en enda sal med tunnvalv och 1700-talsfresker.

Kyrkan är dokumenterad redan 1032 och går möjligen tillbaka till 800-talet; enligt Vasari återuppfördes den 1221 efter en ritning av Lapo Tedesco. Den var en av de trettiosex församlingarna inom Florens gamla stadsmur. År 1441 förenade påve Eugenius IV dess församling med den närliggande San Ruffillo och gjorde kyrkan till biskopens privata kapell.

Namnet ”al Vescovo” kommer från det intilliggande ärkebiskopspalatset, som införlivade församlingen: 1441 förenade påven Eugenius IV San Salvatore med närbelägna San Ruffillo och kyrkan blev biskopens privata kapell. En ingång öppnar sig mot palatsets gård, ombyggd av Bernardino Ciurini och färdigställd 1737.

Kyrkan vetter mot piazza dell'Olio och är inbyggd i baksidan av ärkebiskopspalatset, så fasaden är lätt att missa från gatan. En ingång öppnar mot palatsets gård; klockgaveln, som monterades ned, förminskades och flyttades vid arbetena omkring 1895, syns från via Roma.

Klockgaveln monterades ned omkring 1895, förminskades och placerades sedan på det utbyggda ärkebiskopspalatset, som byggdes ovanpå själva kyrkan; idag syns den från via Roma. Endast fasadens gavelkontur lämnas synlig.