San Remigio, Florence, Romersk kyrka i Florens, Italien

San Remigio är en kyrka i Florens vars treskeppiga interiör delas av åttkantiga pelare med skulpterade kapitäl, täckt av korsvalv med fresker av helgon från 1300-talet. Fasaden i pietra forte har hängande bågar längs taklinjen och en portal krönt av en spetsbågig lunett. Mittskeppet är något högre än sidoskeppen, som vart och ett slutar i ett fyrkantigt kapell.

Redan på 800-talet fanns utanför de gamla murarna ett härbärge helgat åt sankt Remigius, biskop av Reims, som tog emot franska pilgrimer på väg till Rom. En första kyrka är dokumenterad 1040; den nuvarande gotiska byggnaden härrör från en ombyggnad 1350, finansierad av familjerna Alberti, Pepi, Bagnesi och Alighieri, vars vapen är inristade i de åttkantiga pelarna. På 1600-talet tillkom barockaltaren och 1818 högaltaret.

Kyrkan är känd för att hålla begravningar för personer som drunknat i Arno. Niccolò Tommaseo, som dog 1874, fick sin begravningsrit här; den åldrade Gino Capponi höll gravtalet, hans sista offentliga framträdande före sin död 1876.

Kyrkan ligger på Piazza San Remigio i stadens centrum och är lätt att nå till fots. Många restauranger och boenden finns i närheten, vilket gör det bekvämt att besöka och utforska omgivningen.

I klockkammaren finns sengotiska sinopior av förlorade fresker, Jaktmotiv och Eremiter i öknen, återupptäckta först 1954. Där förvaras också en sten från katedralen i Reims, som föll ned vid ett bombardemang under första världskriget och skänktes till kyrkan 1954 i samband med vänortssamarbetet med den franska staden.