Santa Maria in Campo, Medeltida kyrka i Florens, Italien

Santa Maria in Campo är en kyrka vid ett litet sidotorg till via del Proconsolo, några steg från piazza del Duomo. Den har ett enda skepp med fem kapell, inklusive högaltaret, och en enkel fasad som går tillbaka till återinvigningen 1568. På arkitraven står "speciosa in campis".

Santa Maria in Campo omnämns första gången 1137, då den låg utanför Florens första stadsmurar längs dagens via del Proconsolo; den byggdes troligen på 1100-talet, innan den femte murringen (1173-1175) omslöt området. En tvist 1220 mellan Florens och biskop Ildebrando da Lucca av Fiesole om gods som hans föregångare Rinieri hade överlåtit ledde till att påven Gregorius IX 1228 tilldelade kyrkan till Fiesole som ersättning. Gregorius X lät sedan bygga ett palats intill för Fiesoles biskopar, som 1259 fick av Alexander IV rätten att hålla kuria och stiftsdomstol där. Kyrkan utvidgades kring mitten av 1300-talet och återinvigdes 1585.

Överstycket bär inskriften "speciosa in campis" (skön på fälten), som syftar på den öppna marken utanför de gamla murarna; traditionen knyter i stället namnet till en Mariabild som hittats på en närbelägen åker. Kyrkan tillhör stiftet Fiesole, inte Florens, efter en tvist 1220 som Gregorius IX avgjorde 1228. Franco Sacchetti förlade en novell hit där en björnhona binds vid klocksträngarna.

Kyrkan ligger vid en liten sidoplats vid via del Proconsolo, några steg från piazza del Duomo. Den tillhör stiftet Fiesole, inte Florens; sedan 1684 är processioner begränsade till den lilla platsen framför. På arkitraven står inskriften "speciosa in campis".

Församlingen är scenen för Franco Sacchettis berättelse "Le campane di Santa Maria del Campo": skämtare band podestàns tama björninna vid klocksträngarna, klockorna började ringa och kvarteret ropade "brand!". Kyrkan tillhör dessutom stiftet Fiesole, inte Florens, en ställning som påven Gregorius IX fastställde 1228.