Santa Croce, Kyrkobyggnad i Venedig, Italien

Santa Croce var en kyrka i Venedig vid Canal Grande, riven under första halvan av 1800-talet. Den hade en stram fasad med tre portaler och nio altaren invändigt, varav högaltaret pryddes av Paolo Piazzas Korsets tillbedjan. Kyrkan rymde också verk av Tintoretto, Palma den yngre och andra samt gravarna för dogerna Domenico Morosini och Orio Mastropiero.

Kyrkan grundades först på 500-talet och genomgick stora ombyggnader på 1300- och 1500-talen. Dessa ombyggnader speglade förändrade arkitektoniska smaker och samhällets föränderliga behov under olika historiska perioder.

Sestieren Santa Croce har fått sitt namn efter denna försvunna kyrka. Klostergemenskapen började 1460 med två eremiter, Sofia Veneziana och Agnese Ungara, som fick bygga celler intill kyrkan; omkring 1470 bildade de en gemenskap av franciskantertiarier, senare klarisser. Efter prior Eugenio Memmos död gav påven Sixtus IV dem full kontroll över kyrka och kloster.

Kyrkan finns inte längre: den revs under första halvan av 1800-talet, så det finns inget att besöka. På platsen anlades Giardini Papadopoli, delvis påverkade av bygget av bussterminalen vid Piazzale Roma. Sök efter grönområdet vid Canal Grande för att hitta den tidigare platsen.

Santa Croce finns inte längre: den revs under första halvan av 1800-talet efter att ha använts som lager. På platsen anlades Giardini Papadopoli, som senare delvis togs i anspråk av bussterminalen vid Piazzale Roma. Sestieren bär fortfarande kyrkans namn.