Castello di San Giorgio, Medeltida fästning i Lerici, Italien

Castello di San Giorgio är en månghörnig fästning på den klippiga Mons Illicis-udden ovanför Lericis vik. Huvudkroppen är ett högt cylindriskt torn av ljust gråbrunt murverk med platt topp, varifrån en lägre muromgärdad ring löper längs åsen; där de möts skjuter en liten rundad tornprydnad ut. Inuti har en välvd kammare av grov grå och beige sten spetsbågar kantade av mörkare stenband, ett mörkt träkors på bortre väggen och ett stensaltar under det.

Genua köpte Lerici av herrarna av Arcola i april 1152 och byggde borgen intill ett befintligt torn; ett länskontrakt från 1152 nämner redan ett torn och ett kärntorn. Pisa höll borgen 1241–1256 och byggde kring tornet, men efter kapitulationen den 29 oktober 1256 lät Genua riva det mesta av pisansk byggnation. Fullbordandet 1555 genom Genuas San Giorgio-ämbetsverk gav borgen dess nuvarande form, vilket minnesplattan vid portalen anger.

Slottets namn syftar på San Giorgio, det genuesiska ämbetsverk som fullbordade arbetena 1555; en minnesplatta på portalen påminner om det. Byn nedanför växte fram intill fästningen och delar dess historia. Inne i det välvda rummet står ett stenaltare med ljust tyg och ett mörkt träkors på fondväggen.

Fästningen ligger på Mons Illicis uddes högsta punkt och nås till fots genom byns gränder som stiger upp från Lerici; ingångsportalen bär plattan från 1555 som minner om att arbetena på order av Genuas San Giorgio-ämbete slutfördes. Det välvda rummet med spetsbågar och stendopalt nås från den muromgärdade gården.

Att borgen färdigställdes 1555 på order av Genuas Offizio di San Giorgio finns nedtecknat på en platta som fortfarande sitter ovanför entréportalen. Mons Illicis första försvar var ett enda torn, byggt av Malaspina eller av Genua, med ett mastio som bara är känt genom länsavtalet 1152 med Signori di Arcola.