San Martino church, Basilika i Magenta, Italien

San Martino är en nyrenässansbasilika påbörjad 1893 efter ritningar av Alfonso Parrocchetti, med ett brett mittskepp och två smalare, lägre sidoskepp. Den är 87 meter lång, 30 meter bred över tvärskeppet och dess tiburio når 57 meter. Fasaden, uppförd 1932–1959 efter ritningar av arkitekten Mariani, bär reliefer med scener ur sankt Martins liv, en mittportal på fyra korintiska kolonner och ovan sidoskeppen statyer av sankt Ambrosius och sankt Carlo Borromeo.

Don Cesare Tragella föreslog en ny kyrka för Magentas växande befolkning och till minne av de stupade i slaget vid Magenta den 4 juni 1859. Arkitekten Alfonso Parrocchetti ritade den i nyrenässansstil; grundstenen lades 1893 och stommen fullbordades 1901. Kardinal Andrea Carlo Ferrari invigde den 24 oktober 1903 men förbjöd att de stupade fördes in i kyrkan. Klocktornet invigdes 1913, fasaden fullbordades 1959, och Pius XII upphöjde den till mindre basilika den 3 mars 1948.

Kyrkan fungerar som en aktiv gudstjänstplats för Magentas samhälle och har regelbundna gudstjänster enligt ambrosianska riten. Denna liturgiska tradition kopplar församlingen till det bredare kyrkliga arvet i Milanoregionen.

Besökare kan nå kyrkan till fots längs Via Roma i centrala Magenta. Interiören är öppen under schemalagda gudstjänsttider.

Kyrkan byggdes för att minnas slaget vid Magenta 1859 och skulle rymma de stupades kvarlevor. Kardinal Andrea Carlo Ferrari, som invigde den 1903, förbjöd flytten, så ett av de två skälen till bygget uppfylldes aldrig.