Phare de Saint-Georges-de-Didonne, Fyr i Saint-Georges-de-Didonne, Frankrike

Phare de Saint-Georges-de-Didonne, även kallad phare de Vallières, är ett torn med kvadratisk sektion: sockel av stora granitblock, ovanför mindre, lätt bossagerade huggen stenar. Tornet är 29 m högt med en sju meter hög lykta och har fyra fönster på öst- och västsidan; en kornisch på volutkonsoler bär balustraden kring kopparkupolen, vindflöjeln och åskledaren. Ingången ramas in av fronton och pilastrar.

En första åttameterhög ledfyr från 1860 för att underlätta hamninloppet visade sig snart otillräcklig. År 1898 beställde kommunen en riktig fyr: Ponts et Chaussées-underingenjören Émile Gabaud ritade planerna och entreprenören Simon Brunet från Grandjean utförde arbetet, som avslutades 1902. Främst på norra sidan finns fortfarande granatnedslag från 1945 års strider om Royan-fickan; tornet återuppbyggdes delvis efter kriget, elektrifierades 1947 och togs ur bruk den 28 juni 1969. Det inskrevs som monument historique den 23 maj 2011 och klassades den 23 oktober 2012.

Fyren kallas lokalt phare de Vallières efter klippan den står på. Den ersatte ett sjömärke från 1860 som med knappt åtta meters höjd var för lågt för att leda fartyg in i hamnen. Dess norra sida bär fortfarande spår av granater från striderna 1945 om befrielsen av Royan-fickan.

Till topplattformen leder en trappa med etthundrafyrtiofyra steg, upplyst av fyra fönster på öst- och västsidan. Fyren är öppen för besök från juni till september. Från toppen når utsikten en del av Côte de Beauté och den närbelägna Médoc-kusten.

Fyren togs ur bruk den 28 juni 1969 och leder inte längre fartyg. Dess norra sida bär fortfarande spår av granatnedslag från striderna om Royan-fickans befrielse 1945; den återuppbyggdes delvis efter kriget och elektrifierades 1947.