Le Havre Cathedral, Katolsk katedral i Le Havre, Frankrike

Katedralen Notre-Dame du Havre är en katolsk kyrka vars huvudbyggnad uppfördes från sista fjärdedelen av 1500-talet till andra fjärdedelen av 1600-talet, med inslag av sengotik, renässans, barock och klassicism. Den ljusa stenfasaden har en rundad gavel med ett högt spröjsat fönster och tre gröna dörrar; till höger står det fyrkantiga tornet med hörnstöd, urtavla och mörkt koniskt tak. Inuti täcks det höga skeppet av ribbvalv på spetsbågar, med glasmålningar ovanför mörk träpanel och statyer på konsoler mellan fönstren.

Den nuvarande kyrkan uppfördes huvudsakligen mellan sista fjärdedelen av 1500-talet och andra fjärdedelen av 1600-talet, efter flera anspråkslösa tidigare byggnader. Den förenar sengotik, renässans, barock och klassicism. Svårt skadad vid bombningarna den 5 september 1944 räddades den av Auguste Perret och ingick i hans återuppbyggda stadskärna, upptagen på UNESCO-listan den 15 juli 2005. Sedan den 6 juli 1974 är den katedral.

Kyrkan var Le Havres huvudförsamling och tog emot gåvor från invånarna, staden och kungen. Mariainvigningen för vidare en lokal vördnad för Notre-Dame-de-Grâce som är äldre än stadens grundande 1517 och bars av sjömän och fiskare vid Seines mynning. Orgeln skänktes av kardinal de Richelieu 1637, då han var stadens guvernör.

Katedralen ligger i det återuppbyggda centrum som Auguste Perret ritade, en kort promenad från rådhuset. Den är en aktiv församlingskyrka och biskopens säte sedan 1974, så besök gärna utanför mässorna. Restaureringsarbetena har pågått i decennier och delar av byggnaden kan vara övertäckta.

Klocktornet härrör från omkring 1520 och är äldre än resten av kyrkan, som huvudsakligen uppfördes från sista fjärdedelen av 1500-talet till andra fjärdedelen av 1600-talet. Byggnadens låga höjd förklaras av den instabila marken i hamnstaden.