Abbaye Notre-Dame d'Oigny, Romansk kloster i Oigny, Frankrike.

Abbaye Notre-Dame d'Oigny är ett tidigare kloster för augustinerkaniker i en skogsdal i Côte-d'Or, omkring tio kilometer från Seines källa. Byggnaderna bildar ett L kring en grusgård: murar av ljusbeige sten och puts, branta tak av små rödbruna tegelpannor, höga rektangulära fönster med mörka träluckor och en rundbågig dörr i vänstra flygeln. En murad port med två kulavslutade pelare och smidda järnvoluter öppnar mot gården.

Klostret började 1106 när munkar etablerade sin gemenskap här och fick stöd från lokala adelsmän genom markdonationer. Innan det fick sin formella status fungerade platsen som skydd för viktiga religiösa gestalter som senare skulle grunda en annan stor klosterorden.

Abbotskartulariet kallar den på latin "Ungiacensis, domus inclyta", det vill säga "Oigny, berömt hus". Gemenskapen följde Augustinus regel, ett ovanligt val i Côte-d'Or där endast Notre-Dame de Châtillon också hörde dit. Dess sedvänjebok, sammanställd under abboten Constantin, låg till grund för premonstratensordens stiftelsetexter.

Klostret är privat egendom, sedan 1990 registrerat som monument historique, och inte öppet för regelbundna besök. Byggnaderna ligger i en skogsbeklädd dal cirka tio kilometer från Seines källa, i Oigny. Tillträde sker via väg; gården och porten syns från vägen.

Området blev ett tillfälligt hem för ledare som skulle komma att etablera en av medeltidens Europas mest inflytelserika klosterrörelser. Denna koppling visar hur platsen fungerade som en utgångspunkt för religiös innovation som skulle spridas bortom regionen.