Abbaye Sainte-Odile de Baume-les-Dames, Benediktinkloster i Baume-les-Dames, Frankrike

Sainte-Odile kloster i Baume-les-Dames är ett benediktinkloster i Baume-les-Dames i departementet Doubs, inte i Burgund. Av klosteranläggningen återstår bara klosterkyrkan, uppförd 1738–1760 av arkitekten Nicolas Nicole från Besançon. Endast koret fullbordades och når 24 m; interiören hade kolonner av vit marmor och rosa marmor från Sampans.

Ursprungligen kallat Palma eller Palmense Monasterium ska benediktinklostret ha grundats på 300-talet av sankt Germanus, ärkebiskop av Besançon, eller av Garnier, hovmästare i grevskapet Burgund, som dog i slutet av 500-talet. Det nämns i Legenden om sankt Ermenfroy, skriven omkring 720-730, och i Anségises testamente från 831. Kyrkan byggdes om 1738-1760 av arkitekten Nicolas Nicole från Besançon för abbedissan Angélique-Henriette d'Amas; arbetet avbröts 1760 när pengarna tog slut, så bara det 24 meter höga koret av en planerad 44 meter lång kyrka blev klart.

Klostret leddes av abbedissor som stod i spetsen för ett kapitel av femton kanonissor; dessa måste styrka åtta adelsanor, fyra generationer på fädernet och mödernet, och avlägga löften om kyskhet, fattigdom och lydnad. Från 1155 befriades de från arbete och vakt på stadsmurarna. Namnet hedrar sankta Odilia, som göms här som barn; döpt vid tretton års ålder ska hon ha återfått synen.

Av det ursprungliga klosterkomplexet återstår bara klosterkyrkan, så besöket gäller den enda byggnaden. Nicolas Nicole planerade en 44 meter lång kyrka med klockportik, men arbetet avbröts 1760: bara koret, 24 meter högt, fullbordades och resten stängdes med en mur. Leta efter koret och Nicoles läspult, som senare flyttades in i kyrkan.

Greve Garniers grav, en möjlig grundare av klostret, öppnades 1768 på abbedissans begäran och innehöll mycket gamla ben. Den förstördes under revolutionen; delar återanvändes på slottet i Esnans och benen flyttades till kyrkogården i Cour-les-Dames.