Castle of La Roche-Guyon, Slott i La Roche-Guyon, Frankrike.

Slottet La Roche-Guyon står på en kritklippa ovanför Seine; dess runda kärntorn är 35 meter högt och 12 meter i diameter med 3 meter tjocka murar och byggdes mellan 1180 och 1200. En trappa på omkring hundra steg, huggen i klippan, förbinder det med grottborgen. Vid kullens fot har det nedre slottet en regelbunden fasad av ljusgrå sten, ett brant mörkgrått tak med takkupor, två tegelskorstenar och ett litet utskjutande torn i vänstra hörnet.

I slutet av 1000-talet höggs ett första grottslott in i klippan; Guy de La Roche lade till det runda kärntornet (1180–1200), 35 m högt med 3 m tjocka murar, och på 1100-talet uppfördes ett lägre herresäte. År 1419 kapitulerade Perrette de La Rivière inför Henrik V efter en sex månader lång belägring. År 1944 hade armégrupp B under Rommel och sedan von Kluge sitt högkvarter här fram till befrielsen den 25 augusti.

Namnet kommer från herrarna av La Roche, vars äldste son traditionellt hette Guy; roche betyder klippa. Familjen behöll slottet till slutet av 1400-talet, då det genom giftermål gick till Silly och sedan till La Rochefoucauld, som upphöjdes till hertigdöme 1622. Sedan 2010 installeras samtida verk, som kolonner av Daniel Buren, i gallerierna och på murarna.

Anläggningen har två delar: det förfallna kärntornet på kalkstensplatån, dit man går till fots, och det lägre slottet med terrasser och köksträdgård vid Seine. Kärntornet och trappan med ett hundratal steg som huggits in i klippväggen kräver brant, ojämn mark, så avsätt tid för uppstigningen. De nedre rummen, bland dem 1700-talssalongen, biblioteket och den lilla teatern, är den del av besöket som är tillgänglig.

Kapellets västra skepp sägs motsvara en helgedom som Pience, änkling efter godsets ägare, lät hugga in i klippan efter mötet med sankt Nicaise på 300-talet. En merovingisk nekropol som påträffats på platsen vittnar om ett litet tidigmedeltida samhälle.