Dolmen de Goëren, megalitiskt gravmonument i Morbihan, Frankrike

Dolmen de Goërem är en dolmen under en gravhög nära Blavets mynning i Gâvres, Morbihan. Planen bildar en rät vinkel: en 9,25 m lång norrgående gång, kantad av nio icke sammanfogade ortostater och torrmurar av småsten, leder genom en granitplatta till en 17 m lång västgående kammare som delas i fyra fack av tvärplattor. Helheten är förseglad under svart lera och en avlång gravhög som är 28 m lång och 2,20 m hög.

Monumentet byggdes omkring 2450 före vår tideräkning och hör till regionens äldsta megalitiska strukturer. Det upptäcktes under byggnadsarbete 1963 och grävdes ut mellan 1964 och 1967 under arkeologen Jean L'Helgouach, vilket ledde till att det klassades som historiskt monument 1965 och överfördes till statlig ägo 1970.

Namnet kommer från bretonskan Taol-vaen ar Weremm. Tio hällar har ristningar av rektangulära kartuscher med V-böjd överkant, delade av en mittlinje och fyllda med punkter, cirklar eller streck; ingen är den andra lik och de tolkas som idoler. Kammaren är rikare dekorerad än gången, och även gångens andra vänstra pelare är ristad.

Anläggningen ligger i ett bostadsområde nära Blavets mynning; gången öppnar mot söder och kammaren löper västerut, så den låga ingången syns bäst på morgonen. Två takplattor har avlägsnats och kastats framåt, vilket lämnat ingången delvis instörtad. Kammaren är 17 m lång men bara 1,60 m bred och 1,25–1,50 m hög; långa besökare måste böja sig.

Kammaren delas av tvärgående hällar i fyra fack, och det sista är stängt över hela bredden av två parallella hällar. Arkeologer kopplar denna dubbla förslutning till en enda användning av graven. Tio hällar bär ristningar av kartuscher med V-böjd överkant, fyllda med punkter, cirklar och streck, tolkade som idoler.