Église Saints-Pierre-et-Paul, Romansk kyrka i Rosheim, Frankrike

Église Saints-Pierre-et-Paul är en romansk kyrka av gul och rosa sandsten, uppförd omkring 1145–1167. Dess fyrkantiga korsmittorn reser sig bakom långhuset och kröns av en åttkantig överdel med urtavla och avslutning. Långhuset och tvärskeppet har branta tak av orange tegel, rundbågiga fönster och en rundbågig dörr i hörnet, ovanför en bred trappa av ljus sten.

Den nuvarande kyrkan uppfördes omkring 1145 till 1167 som en av två församlingskyrkor i den dåvarande fria riksstaden Rosheim, troligen tillsammans med den intilliggande Meierhof tillhörande Hohenburgs kloster. Arbetet började med absiden med tre fönster, den del som har den rikaste skulpturen. Korsningstornet återuppbyggdes efter en brand 1286 och fick sin gotiska kröning efter 1385; kyrkan var från början vigd åt sankt Petrus, och sankt Paulus tillkom på 1600-talet.

Kyrkan var från början vigd åt sankt Petrus; på 1600-talet tillkom sankt Paulus. Den södra sidoportalen omges av rikt skulpterade kolonner vars kapitäl bär en fris av små block. Runt korets östra fönster fanns reliefer av de fyra evangelistsymbolerna; Matteus symbol höggs bort under franska revolutionen.

Kyrkan ligger på cirka 195 meters höjd och är en del av den norra alsasiska romanska vägen. Närmaste tågstation ligger ungefär två kilometer bort, vilket gör den tillgänglig med kollektivtrafik.

Orgeln byggdes 1733 av Andreas Silbermann som hans sista instrument, med 25 stämmor på tre manualer. År 1859 flyttade Joseph Stiehr fasaden och bälgarna till Waldolwisheim, men piporna stannade i Rosheim; sedan 1863 är de dolda i en öppning i korets södra mur, och orgeln har i dag 20 stämmor.