Abbey of St. Medard, Ruinerna av ett kloster i Soissons, Frankrike.

S:t Medards kloster är ett tidigare benediktinkloster i Soissons vars lämningar består av underjordiska kryptor och stengrundmurar som sträcker sig över flera begravda nivåer. Den arkeologiska platsen ligger nära stadens centrum och bevarar spår från olika perioder av dess långa användning.

Kung Chlothar I grundade klostret 557 för att bevara S:t Medards kvarlevor och etablerade det som en viktig religiös stiftelse under tidig medeltid. Gemenskapen växte betydligt under följande århundraden och formade det religiösa landskapet i norra Frankrike.

Klostret förvarade relikerna av Sankt Medard, biskop av Noyon och Tournai, och av Sankt Sebastian, hitförda 826 av abboten Hilduin, vilka drog pilgrimer från hela Europa. Begravningslegenden berättar att Chlothar I bar Medards kropp själv och skänkte godset Crouy för grundandet. Tornet i ringmuren sägs ha hyst Abelard, dömd för sina skrifter.

Av klostret återstår bara ruiner: kryptan, huvudporten och ett torn i ringmuren. Enligt legenden hölls Abelard fängslad i tornet, dömd för sina skrifter. Platsen ligger strax utanför Soissons gränser, på godset Crouy där Chlothar I grundade klostret.

Från klostrets skriptorium kommer »S:t Medards evangeliebok«, en karolingisk handskrift som framställdes under Karl den stores sista regeringsår vid hovskolan i Aachen. Evangelisternas överdimensionerade porträtt och färgernas kvalitet gör den till ett av de mest representativa exemplen på tidig 800-talsbokmålning. Enligt legenden hölls Abelard, dömd för sina skrifter, fången i den bevarade tornbyggnaden i muren.