Hofanlage, Arkitektoniskt kulturminne i Rechberghausen, Tyskland.

Av Altes Schloss Rechberghausen norr om Rechberghausen på Burgholz-kullen återstår endast porttornet och Johannes Döparens kapell, de enda delar som klarade branden 1685. Runt dem uppfördes en större gårdsanläggning under 1700- och 1800-talen. En beskrivning från 1844 nämner ett massivt slott med små torn, sex till åtta byggnader och en brunn.

Slottet byggdes troligen mellan 1100 och 1150 av herrarna von Rechberg-Bettringen, som då ägde byn, och nämns 1232 och 1245 som ett Rechberg-slott. Efter en brand före 1360 lät hertig Fredrik av Teck återuppbygga det mellan 1361 och 1370. Bönder från Schorndorf förhärjade det 1525 under tyska bondeupproret, och omkring 1575 lät Haug Erkinger von Rechberg bygga om det till ett treflyglat renässansslott. En brand 1685, troligen orsakad av blixtnedslag, förstörde allt utom kapellet och porttornet; stenarna användes till Nya slottet 1721.

Namnet Rechberghausen kommer från den schwabiska adelsätten Rechberg, vars säte var Hohenrechberg nära Schwäbisch Gmünd; här bildades grenen Rechberg-Rechberghausen. Kapellet är invigt åt Johannes Döparen och restaurerades 1999. Porttornet och kapellet tillhör tillsammans med godset fortfarande grevarna av Degenfeld-Schonburg.

Lämningarna ligger på Burgholz-höjden norr om Rechberghausen och väster om byn Oberhausen, cirka 320 till 400 meter över havet; Marbach rinner från norr i en båge runt höjden. Kvar finns porttornet och kapellet Sankt Johannes Döparen, inbyggda i en större gårdsanläggning som fortfarande ägs av grevarna von Degenfeld-Schonburg, så betrakta dem från de allmänna stigarna.

En beskrivning från 1844 anger att borgen var massivt byggd, att murarna på flera sidor hade små torn och att det inre bestod av sex till åtta byggnader och en brunn. En damm öster om höjden antyder att den ursprungliga anläggningen var en vattenborg eller hade vattenfyllda vallgravar.