St. Johannes der Täufer, Gotisk församlingskyrka i Rain, Tyskland

St. Johannes der Täufer är en sengotisk pseudobasilika som är 45 meter lång, med ett långhus som är 20 meter brett och ett mittskepp som är 15 meter högt. Dess 66 meter höga torn står i södra korhörnet och övergår från en kvadratisk bas till en åttkantig barocköverdel som kröntes med dagens spira omkring 1870. Interiören har ett treskeppigt långhus med nätribbvalv och ett enskeppigt, femsidigt avslutat kor.

Kyrkan nämns första gången i skrift 1314 och kallades församlingskyrka 1322; den vilar på en tornunderbyggnad med 1,80 meter tjocka murar från 1250–1300. Det gotiska långhuset tillkom 1380–1480, korbågen är daterad 1480, och från 1538 byggdes tornet upp på den senromanska underbyggnaden. På 1600-talet gjordes en barockombyggnad, och omkring 1870 fick tornet sin nuvarande spira.

Kyrkan visar intrikata nätvalvsmönster i mittskeppet som drar blicken uppåt. Väggmålningar från 1400-talet är fortfarande synliga och visar den medeltida församlingens konstnärliga smak.

Det 66 meter höga tornet står i södra korvinkeln, så huvudingången hittas bäst från stadskärnan. Man kommer in genom södra portalen, ovanför vilken Sankt Kristoffer är målad. Under gudstjänster i koret håller sig besökare i sidoskeppen.

I väggarna finns gravstenar och epitafier, bland dem pastorn Endres Weiß, död 1507, avbildad i helfigur. Kyrkan har också en vindflöjel som slets loss i en storm och 1866 sattes tillbaka av artilleristen Jac. Zech, som klättrade upp i tornet.