St. Irmine Abbey, Kloster i Trier, Tyskland

S:t Irmina kloster är ett före detta benediktinkloster vid Irminenfreihof i Trier, inte vid Mosel. Kyrkan, byggd 1768–1771 enligt planer av Jean Antoine, är en enskeppig sal med fyra travéer och lätt indraget kor; sydosttornet återstår från 1000-talets romanska kyrka. Den vita tvåvåningsbyggnaden med rosa-röda band, välvda glasdörrar och svängt gavelfält vetter mot en gräsmatta; i anläggningen syns rester av romerska hamnmagasin.

Klostret grundades mellan 645 och 659 och följde ursprungligen Columbanregeln. År 966 ställde Otto I det under ärkebiskopen av Triers kontroll.

Klostret var först invigt åt Jungfru Maria; namnet Sankt Irmina började användas först mot slutet av 900-talet, när Irmina helgonförklarades och blev medpatron. Hennes sena hagiografi, skriven av Theofrid av Echternach 400 år efter hennes död, gjorde henne till legendarisk grundare, fast hon i själva verket var den andra abbedissan efter Modesta. Kyrkan, återuppbyggd 1962–64, bär detta namn.

Västra flygeln är från mitten av 1700-talet, medan kyrkan byggdes i slutet av 1700-talet. Besökare bör notera att anläggningen delvis är synlig från Moselns flodbankar och kan nås till fots.

Klostret ligger på platsen för romerska hamnmagasin (horrea), därav namnet "Oeren". Utgrävningar i den östra delen frilade grundmurar av tätt packade bostäder och verkstäder från 1–400-talet, delvis bevarade. De romerska hamnhallarna går fortfarande att känna igen i delar av komplexet, indelade av blindarkader.