Ernst-Neufert-Haus, Efterkrigstida bostadshus i Darmstadt, Tyskland

Ernst-Neufert-Haus är en bostadsbyggnad i Darmstadt från efterkrigstiden, sammansatt av sammanlänkade kubiska segment med en fasad av brunt klinkertegel. Dess utformning visar den rationella designprincipen för efterkrigstidens modernism över flera nivåer med varierande lägenhetsstorlekar.

Byggnaden uppfördes 1952–1955 enligt Ernst Neuferts ritning för Bauverein für Arbeiterwohnungen, efter att hans förslag visats 1951 på utställningen „Mensch und Raum“. Den öppnade som hem för ensamstående (Ledigenheim) med 156 små bostäder samt tvättstuga, butik och restaurang. I början av 2000-talet slog en renovering samman enheter till större bostäder, med fyra atriumlägenheter på vinden och maisonetter efter Le Corbusiers Unité d'habitation.

Byggnaden är uppkallad efter Ernst Neufert, vars förslag från 1951 visades i utställningen „Mensch und Raum“ innan Bauverein für Arbeiterwohnungen uppförde det. Komplexet rymde ursprungligen tvättstuga, butik och restaurang; restaurangens terrass på sockeln nås fortfarande via den breda utomhustrappan på västra sidan.

Byggnaden är synlig utifrån och kan studeras av besökare eftersom den är ett skyddat monument. Tillträde till bostadsområdena är i allmänhet inte öppen, men arkitekturen och designen kan uppskattas från gatan.

Byggnaden ritades enligt principerna från Ernst Neufert, som arbetade under Walter Gropius och skrev standardiseringsriktlinjer för byggande. Dessa principer gjorde byggandet mer effektivt och rationellt, vilket var avgörande för snabb återuppbyggnad efter kriget.