Abbaye de Göllingen, Benediktinkloster i Kyffhäuserland, Tyskland

Kloster Göllingen är en ruin av ett benediktinkloster i Göllingen i Kyffhäuserland. Av den forna anläggningen återstår endast klocktornet över västra koret, kryptan under det, delar av den östra absiden och delar av södra muren. Tornet är byggt av ljust beige och grå kvadersten med inslag av rödaktiga stenar; dess övre våning har två höga rundbågiga öppningar med mittkolonn och kröns av ett band av små blindbågar och ett tegeltäckt valmat tak. Kyrkans grundplan är utmärkt med gabionmurar.

Platsen grundades omkring 1005 som ett dotterhus till Hersfeld kloster och formade regionens religiösa landskap i århundraden. Efter reformationen och sekulariseringen i början av 1600-talet omvandlades klostret till världsliga ändamål.

Klostret är helgat åt sankt Wigbert, liksom moderklostret Hersfeld. Sedan 1995 tillhör tornet och stora delar av det forna området Stiftung Thüringer Schlösser und Gärten, som öppnat ruinen för museibruk; evenemang hålls fortfarande på området. Klosterkyrkan användes som konservfabrik från 1946 till 1995.

Klostret nås bäst med bil eller buss från stationen i Sondershausen, eftersom det ligger på landsbygden bort från stadskärnor. Bär stadiga skor för att utforska området, eftersom stigarna ibland är ojämna och underjordiska utrymmen kan vara fuktiga.

Kleine Wipper, en kanal som grenar av från Wipper vid "Wipperschere", löper cirka 530 m genom Mönchstunnel till Bad Frankenhausen, där vattnet drev pumparna för saltutvinning. Tunneln ligger längs detta vattendrag, inte under klostret, och källorna nämner ingen ingenjörsinsats av munkarna.