Stiftskirche Stoppenberg, Romersk kyrka i Essen, Tyskland

Stiftskirche Stoppenberg är en treskeppig pelarbasilika med två travéer i Ruhrsandsten, fullbordad omkring mitten av 1100-talet, med kvadratiskt kor och halvrund absid. Den hör till Rhenlandets tidigaste valvbasilikor, men valven återuppbyggdes inte efter krigsskadorna 1945. Av det västra tvillingtornet återstår endast södra tornet i full höjd; västläktaren utvidgades när klostret växte.

Abbedissan Swanhild grundade kyrkan, som ärkebiskop Anno II invigde 1074 som Nikolauskapelle. Under 1100-talet tjänade den ett premonstratensisk dubbelkloster; på 1200-talet återstod bara nunnorna, och på 1400-talet blev det ett världsligt kvinnostift begränsat till tjugo kanonissor. Stiftet upplöstes 1803 och kyrkan förblev församlingskyrka till 1907. Sedan 1965 bor barfotakarmeliter intill.

Namnet Stoppenberg går tillbaka till en helgedom tillägnad ett helgon som en gång upptog denna kulle. Idag använder karmelitnunnor byggnaden för sin dagliga bönegemenskap, vilket formar platsens andliga liv.

Kyrkans mark sjönk omkring 12 meter mellan 1900 och 1985 på grund av gruvverksamhet i det omgivande industriområdet. Besökare bör vara medvetna om denna geologiska historia när de utforskar platsen och undersöker grunden.

Kyrkan rymmer graven för Franz Ferdinand Freiherr von der Wenge, kanik vid Münsterdomen och grundare av St.-Antony-Hütte nära Oberhausen-Osterfeld 1758, det järnverk med vilket järn- och stålindustrin i Ruhrområdet började. Graven finns i själva kyrkan, inte i en krypta.