Göltzschtalbrücke, Stenvalvsbro i Vogtland, Sachsen, Tyskland

Göltzschtalbrücke är en 364 meter lång vägbro på motorvägen A 72 som korsar Göltzschdalen nära Weißensand. Konstruktionen är ett valv av naturstensmurverk med fem valv med 50,5 meters spännvidd vardera, uppburna av pelare med 62 meters avstånd. Bron når en maximal höjd av 35 meter och innehåller fyllningsbetong i det inre.

Bron byggdes från oktober 1937 till december 1938 som en del av Vogtlandautobahn, planerad för fyra körfält men utförd med bara två på grund av brist på arbetare och material. I april 1945 sprängdes den av retirerande tyska soldater; återuppbyggnaden i den sovjetiska ockupationszonen avslutades i oktober 1948. Mellan 1992 och 1994 renoverades bron grundligt och breddades till fyra körfält plus två vägrenar.

Bron vid Weißensand gav namn åt Auguste Lazars bok "Die Brücke von Weißensand" från 1965, som skildrar hur bybor i början av mars 1945 räddade två kvinnor ur en förbipasserande fångtransport från lägret Groß-Rosen. Under DDR-tiden fick fotgängare fortfarande korsa bron.

Bron är lätt att nå från vägen B173 mellan Reichenbach och Plauen, med parkeringsplatser och utsiktspunkter i närheten. Besökare får de bästa vyerna från olika vinklar i dalen nedanför och från stigar som löper längs stränderna av floden Göltzsch.

Brons fem valv har fria spännvidder på 50,5 m och pelaravstånd på 62 m, med en maximal höjd på 35 m. Under DDR-tiden, innan A 72 breddades, kunde fotgängare korsa bron till fots. Författaren Auguste Lazar döpte sin berättelse från 1965, "Die Brücke von Weißensand", efter byggnadsverket.