St.-Jakobi-Kirche, Kyrkobyggnad i Neuende, Wilhelmshaven, Tyskland

S:t Jacobikyrkan står på en 3 m hög terp i kustmarschen, numera mitt i stadsbebyggelsen i Wilhelmshaven-Neuende. Det romanska koret av granitblock, vars absid till övre hälften är murad i tegel, är den äldsta bevarade delen; det tegelmurade långhuset från 1300-talet har rundbågiga och sju spetsbågiga fönster, och det sengotiska tornet tillfogades vid västra änden under 1500-talets första tredjedel.

Det romanska koret av granitblock, med absiden av tegel i övre halvan, uppfördes i början av 1200-talet och är den sista resten av den första kyrkobyggnaden, som möjligen förstördes vid den andra Marcellusfloden 1362. Tegelskeppet följde på 1300-talet och det sengotiska tornet byggdes till vid dess västra ände under 1500-talets första tredjedel. Spår av det första skeppet påvisades vid undersökningar 1973/1974.

Påvliga dokument kallar den "capella sancti Jacobi zu Insmerhave", senare "zu Nieyennede", vilket knöt församlingen till aposteln Jakob. Predikstolen från 1647, skuren i ek med ljudtak, gång och portal, tillskrivs Onno Dircksen, tidigare gesäll i Ludwig Münstermanns verkstad; årtalet ANNO 1647 är inristat under piedestalen för den uppståndne Kristus.

Kontrollera om besök är möjliga, eftersom tillträde kan variera beroende på gudstjänster och evenemang. Att kontakta pastorsexpeditionen hjälper till att bekräfta öppettider och besöksvillkor.

I tornet hänger två bronsklockor gjutna 1969 av Otto-gjuteriet i Hemelingen nära Bremen, med slagen f' och as'; platsen för en tredje är fortfarande ledig. Tidigare klockor försvann, sprack eller måste lämnas ifrån sig under krigstid. Runt kyrkan ligger den gamla kyrkogården med välbevarade historiska gravstenar och gravkällare.