Immanuel-Kirche, Kyrkobyggnad i Dortmund, Nordrhein-Westfalen, Tyskland

Immanuel-Kirche är en korsformig centralkyrka av rå Westerwaldgranit, uppförd 1906–1908 efter ritningar av Arno Eugen Fritsche. På grund av tomtens form är den inte östorienterad: ingången ligger i söder, altaret i norr och byggnaden är vriden cirka 30° medurs från nord-sydaxeln. Ett högt torn med lätt svängt spetsigt tak står i vinkeln mellan fasaden och tvärarmen; på öst- och västsidan sitter två stora jugendfönster.

Kyrkan uppfördes 1906–1908 enligt ritningar av Arno Eugen Fritsche och invigdes den 18 mars 1908. Den korsformade centralbyggnaden följer Wiesbadenprogrammet från 1891 för protestantisk kyrkobyggnad. Namnet Immanuel-Kirche bär byggnaden först sedan 1980-talet, övertaget från systerkyrkan i Östberlin; 1983 byggnadsminnesförklarades den och 2015 togs den upp i Route der Industriekultur, Sakralbauten.

Namnet Immanuel-Kirche är först från 1980-talet, då församlingen övertog det från sin partnerkyrka i Östberlin. Inne löper ett guldbokstavigt band ovanför valven med saligprisningarna; den läsbara högra sidan lyder ”Selig die rein im Herzen sind, denn sie werden Gott” (Saliga de renhjärtade, ty de skall se Gud). Det ljust blågröna valvet med krämfärgade ribbor och två ovala medaljonger med djurfigurer hör till jugendinredningen som restaurerades 1982–1989.

Kyrkan är inte östorienterad: ingången ligger i söder och altaret i norr, och hela byggnaden är på grund av tomtens form vriden cirka 30° medurs från nord-sydaxeln. De två stora jugendfönstren sitter på öst- och västsidan, och det höga tornet står i vinkeln mellan fasaden och tvärarmen.

Orgeln som syns bakom den historiska fasaden är ett digitalt instrument som Benedikt byggde 1997 med 103 stämmor på 8 självständiga verk; bara spelbordet med tre manualer syns. Dess 20 nya högtalare och sex enheter från den tidigare Ahlbornorgeln står bakom jugendfasaden. Sedan 2009 kompletteras den av en dator med programmet Hauptwerk.