Baudenkmal, byggnadsminne i Zell im Fichtelgebirge, Bayern, Tyskland

Bärenfang på Großer Waldstein är en liten, avlång byggnad av massiva granitblock, 9 meter lång, 3,30 meter bred och 4 meter hög. Varje smal sida har en ingång, och mitt på ena sidoväggen finns en smal öppning. Efter stormskador lades ett nytt tak 2006; i närheten står en stenbjörn.

Det första skriftliga belägget är en faktura av den 3 april 1656 från markgrevens kammare i Münchberg för havre och åtta dragdjur som användes för att forsla en björn fångad vid Waldstein till Gefrees och vidare till Bayreuth. Fällan var i drift omkring hundra år och tog nästan en björn om året; den sista fångsten är daterad 1760. Kring 1800 lockade ruinens granitblock byggherrar, och 1816 hindrade överjägmästaren Otto i Sparneck rivningen, vilket gjorde att 350-årsjubileet kunde firas 2006.

Namnet Bärenfang betyder "björnfälla". I byggnaden hölls levande fångade björnar innan de fördes till Gefrees och vidare till Bayreuth, där markgrevarna anordnade björnjakt i Thiergarten. Invånarna i Vordorf kallas än i dag "björnarna", efter Fichtelgebirges sista björn som sköts av skogvaktaren i Vordorf 1769.

Bärenfang ligger på toppen av Großer Waldstein och nås endast till fots via vandringsleder; det finns ingen väg och ingen visning av insidan. Byggnaden av massiva granitblock, 9 m lång, 3,30 m bred och 4 m hög, ses utifrån. I närheten restes en stenbjörn och klipporna runt omkring är ett naturminne.

Utlösningsmekanismen är inte helt klarlagd. Ludwig Zapf antog att rep från två falluckor längs norra väggen ledde till en järnstång inne, med betet på en krok; när björnen drog lossnade luckorna. Flera män torde ha behövts för att lyfta luckorna, som vägde åtskilliga centner.