Basilica of St. Vitus, Mönchengladbach, Romersk basilika i Mönchengladbach, Tyskland.

Sankt Vitus basilika är en romansk kyrka med ett massivt västverk från slutet av 1100-talet, ett skepp som byggdes om 1228–1239 och ett gotiskt kor uppfört 1256–1277 av Gerhard von Rile, arkitekten bakom Kölnerdomen. Byggnaden är av ljus sandsten och har ett fyrkantigt torn med brant pyramidtak och kors samt ett polygonalt kor med höga spetsbågiga fönster och en smal mörk spira krönt av en förgylld vindflöjel.

Ärkebiskop Gero av Köln grundade benediktinabbotet omkring 974 och insatte reformmunken Sandrad som första abbot; kyrkan var klostrets kyrka fram till upplösningen 1802. Omkring 1100 påbörjades en ny basilika och i slutet av 1100-talet uppfördes det massiva västverk som ännu finns kvar. Skeppet byggdes 1228–1239, och 1256–1277 byggde mäster Gerhard, arkitekten bakom Kölnerdomen, om koret i gotisk stil; den 28 april 1275 invigdes kyrkan av Albertus Magnus.

Kyrkan förvarar en tygbit som enligt traditionen täckte bordet vid den sista måltiden, i ett förgyllt skrin, och visar den för de troende vart sjunde år. Sedan 1802 tjänar den som församlingskyrka, och 1974 upphöjde påven Paulus VI den till mindre basilika med anledning av den 84:e tyska katolikdagen och klostrets 1000-årsjubileum.

Platsen ligger centralt i hjärtat av Mönchengladbach, vilket gör det enkelt att besöka. Gäster bör iaktta vanliga beteendeförväntningar i religiösa utrymmen, särskilt under schemalagda gudstjänster.

Den främsta reliken är en bit av den duk som enligt traditionen täckte bordet vid den sista måltiden, förvarad i ett gyllene skrin. Den visas för de troende bara vart sjunde år, så besökare ser oftast skrinet och inte tyget.