Schloss, Vattenomgärdat slott i Sulzdorf an der Lederhecke, Tyskland

Burg Brennhausen är ett vattenslott där två gotiska bostadstorn och en förbindelseflygel reser sig från en rektangulär stenterrass i dalbottnen. Det fyra våningar höga norra tornet och det lägre kvadratiska södra tornet bär branta sadeltak med rött tegel; murarna består mest av oputsad, oregelbunden sandsten med sammanlåsta hörnstenar och delvis korsvirkesövervåningar. Vallgravarna och slottsdammen har återställts, så anläggningen åter är helt omgiven av vatten.

Brennhausen nämns första gången 1182, då greve Poppo von Henneberg arrenderade ut en tionde av Brunechenhusen. Familjen Truchseß innehade det till 1542; takbjälkar och en källaringång härrör från strax efter 1525, då bönder brände borgen under bondeupproret. År 1681 övergick det till familjen von Bibra, som fortfarande äger det genom stiftelsen Stiftung Brennhausen, bildad 2002.

Josef Braun förklarar namnet Brennhausen som "husen vid en vattenkälla", efter den äldre formen Brünn för bäcken som rinner upp intill bebyggelsen och mynnar i Saale; Heinrich Wagner härleder det i stället från det forntyska namnet Brunicho. Slottet ägs fortfarande av den gren av friherrarna von Bibra-Brennhausen som grundades av Friedrich Gotthelf von Bibra, vilken låter bruka godset och ibland bor på slottet.

Slottet ligger omkring fyra kilometer väster om Sulzdorf an der Lederhecke, på en rektangulär stenterrass i dalbottnen. Det är fortfarande bebott och kan bara ses från utsidan. Tillträdet sker från väster över en stenbro; vallgravarna och slottsdammen har återställts, så byggnaden åter är helt omgiven av vatten.

Vallgravarna och slottsparkdammen, som torrlagts och i inventariet 1915 bara upptogs som sumpiga ängar, har återställts under de senaste decennierna, så slottet åter är helt omgivet av vatten. Familjen von Bibra, ägare sedan 1681, utvandrade till USA i början av 1900-talet men låter fortfarande bruka godset och bor ibland på slottet, som sedan 2002 ägs av Stiftung Brennhausen.